Boken bygger på händelser som Zusaks mamma berättat från sin barndomstid i Tyskland. Bokens huvudperson är en tioårig tysk flicka Liesel Meminger (boktjuven) som är svältfödd på böcker. Hon sammanfattar det med ”Jag har hatat orden och jag har älskat dem och jag hoppas att jag har använt dem rätt.”
Bokens berättare är döden själv, inte en brutal sådan, utan han berättar sakligt hur han kommer för att hämta de döda och samtidigt hur livet blir för Liesel.
Berättelsen utspelar sig under andra världskriget, i huvudsak i den sydtyska staden Molching. Liesels pappa är kommunistsympatisör och hamnar i koncentrationsläger. Liesel själv skickas till fosterföräldrar, även hennes bror skulle ha varit med men han dör på vägen dit. Liesel försöker att gräva upp sin bror med bara händerna tills de är alldeles blodiga. Vid graven så ”hittar” hon en bok: Dödgrävarens handbok.
Boken griper verkligen tag i läsaren och lämnar ingen oberörd. Alla tyskar var inte aktiva nazister, många levde fattigt, svälten var ständigt närvarande och livet i Tyskland var lerigt och grått, det är så författaren framställer det i Boktjuven.
En bok som alla bör läsa. I en skala på 1–5 så ger vi i bokcirkeln den en 5:a.
Carina Eriksson,
Biblioteksassistent
Vimmerby bibliotek tipsar 