Guvernant – lyssna på ordet. Vilka associationer väcker det idag? England, 1800-tal, högreståndsmiljö…? Kanske ser vi för oss en ung kvinna med släpande kjolar som skyndar genom en slottskorridor i skenet av fladdrande ljuslågor… Eller sitter tillsammans med ett par söta barn i en lummig park och tecknar av blommor… (Hm, dessa Austen-filmatiseringar!) Men i verkligheten var nog guvernantens tillvaro allt annat än romantisk.
Att ta anställning som guvernant i en förmögen familj var för många unga kvinnor enda sättet att försörja sig. De befann sig i en besvärlig mellanställning i hushållens stränga hierarki – ”sämre” förstås än familjen, men ”bättre” än det övriga tjänstefolket. De hunsades av bortskämda barn och var helt utlämnade åt sina arbetsgivares nycker.
En av av alla dessa guvernanter hette Anne Brontë, yngre syster till de mer berömda författarsystrarna Charlotte och Emily.
I romanen Agnes Grey från 1846, nu för första gången översatt till svenska, använder hon sina erfarenheter från de åren.
Det är en märklig upplevelse att läsa den här romanen. Agnes talar till oss från en tid, då unga kvinnor förväntades vara fromma, sedesamma och ödmjuka intill självutplåning. Men hon gör det med en röst som når oss över seklers avstånd. Bakom Agnes anar man Anne, och hon känns mycket levande. Förtvivlad (men aldrig självömkande – fattas bara!). Ständigt strävande efter att leva upp till sina egna höga ideal. Tacksam för det lilla hon ändå har. Hennes klaustrofobiska livssituation griper starkt än idag.
I romanen får dygden sin belöning. Den rika, fåfänga och nöjeslystna eleven blir olycklig en grevinnetitel till trots. Men Agnes möter kärleken i pastorsadjunkten Weston …
Den lyckan beskärdes dock aldrig Anne Brontë själv, som dog i tuberkulos år 1849, 29 år gammal.
Inger Adolfsson
Finns boken inne?
Vimmerby bibliotek tipsar 