Kanske är det några av er som känner igen namnet Joanne Harris från Lasse Hallströms underbara film Chocolat. Hon skrev nämligen boken med samma namn. Karamellskorna är uppföljaren och en direkt fortsättning på Chocolat, eller Choklad, som den icke helt överaskande hette i den svenska översättningen.
Personligen älskar jag filmen och har sett den tre gånger. Att upptäcka fortsättningen i bokform var både glädjande och samtidigt skrämmade. I bland blir man besviken antingen på boken eller på filmen …
Men icke. Att läsa Karamellskorna är som att kastas rakt in i eftertexterna på filmen. I bakhuvudet svävar den magiskt sensuella stämningen vidare i text. Vianne har fått en dotter till, Rosette, och den lilla familjen finns nu i Paris. Ett luggslitet chocolateri i Montmartre är deras fristad. Vianne står i begrepp att gifta sig med en rik affärsman i tron att hon ska finna stabilitet i tillvaron. Hon har bytt namn för att komma än längre bort från sitt tidigare liv. En dag vandrar Zozie in i deras stilla tillvaro. Och allt börjar förändras …
Att läsa Karamellskorna är som en lång rysning av välbehag. Det är poetiskt, magiskt och det är riktigt, riktigt bra. Harris låter oss komma vidare i berättelsen med hjälp av de olika huvudpersonerna. Skickligt växlar hon mellan barnets, betrakterskans och huvudpersonens berättande.
Det är underbart, skrämmande och spännade. Låt mig säga så här; Lasse Hallström, snälla, gör en film till!
Annika Högberg,
Kultur- och fritidsnämnden