Vänta, blinka / Gunnhild Øyehaug

Den unga litteraturstudenten Sigrid försöker hitta sin plats i livet. Det är hon inte ensam om. I korta scener möter vi som läsare ett antal karaktärer, som alla är mer eller mindre vilsna. Karaktärerna kan kan tyckas udda, det är lätt att skratta åt dem, men igenkänningen är ofta stor och frågorna allmänmänskliga.

De korta scenerna och de många karaktärerna hänger samman med varandra. I romanens värld är allt möjligt: En av karaktärerna, Vigggo, slår ut en tand, som hamnar i en gatbrunn, slukas av en lax och till sist hamnar hos fiskhandlardottern Elida. Senare kommer Elida in på Viggos nyöppnade café. Visst är det fantastiskt?

Romanen blandar djupt allvar med stor humor och pop- och finkulturella referenser i en snillrik konstruktion. Resultatet är läsglädje och ”en perfekt bild av ett personligt inre”!

Jakob Nylin Nilsson,
Bibliotekarie

Finns boken inne?

Agnes Grey / Anne Brontë

Guvernant – lyssna på ordet. Vilka associationer väcker det idag? England, 1800-tal, högreståndsmiljö…? Kanske ser vi för oss en ung kvinna med släpande kjolar som skyndar genom en slottskorridor i skenet av fladdrande ljuslågor… Eller sitter tillsammans med ett par söta barn i en lummig park och tecknar av blommor… (Hm, dessa Austen-filmatiseringar!) Men i verkligheten var nog guvernantens tillvaro allt annat än romantisk.

Att ta anställning som guvernant i en förmögen familj var för många unga kvinnor enda sättet att försörja sig. De befann sig i en besvärlig mellanställning i hushållens stränga hierarki – ”sämre” förstås än familjen, men ”bättre” än det övriga tjänstefolket. De hunsades av bortskämda barn och var helt utlämnade åt sina arbetsgivares nycker.
En av av alla dessa guvernanter hette Anne Brontë, yngre syster till de mer berömda författarsystrarna Charlotte och Emily.
I romanen Agnes Grey från 1846, nu för första gången översatt till svenska, använder hon sina erfarenheter från de åren.

Det är en märklig upplevelse att läsa den här romanen. Agnes talar till oss från en tid, då unga kvinnor förväntades vara fromma, sedesamma och ödmjuka intill självutplåning. Men hon gör det med en röst som når oss över seklers avstånd. Bakom Agnes anar man Anne, och hon känns mycket levande. Förtvivlad (men aldrig självömkande – fattas bara!). Ständigt strävande efter att leva upp till sina egna höga ideal. Tacksam för det lilla hon ändå har. Hennes klaustrofobiska livssituation griper starkt än idag.

I romanen får dygden sin belöning. Den rika, fåfänga och nöjeslystna eleven blir olycklig en grevinnetitel till trots. Men Agnes möter kärleken i pastorsadjunkten Weston …
Den lyckan beskärdes dock aldrig Anne Brontë själv, som dog i tuberkulos år 1849, 29 år gammal.

Inger Adolfsson

Finns boken inne?